Det hela började ...
Det hela började hösten 2018 när jag, på det lokala biblioteket, gjorde min första bekantskap med En lättfotad kvinna. Jag betalade fem kronor.
Den utgallrade bokens titel kunde inte undgå att fånga min uppmärksamhet. Lättfotade är ju en beskrivning av någon som är "erotiskt flyktig" och har sex ofta, med olika partners, både för nöjes skull och mot någon form av betalning eller annan typ av kompensation. Jag hoppades att boken skulle lära mig mer om sex — en bristvara i mitt eget liv — på samma sätt som Erica Jungs bok Rädd att flyga gjort på 70-talet.
Då, 1976, när Rädd att flyga publicerades på svenska var jag 22 år och hade just skaffat mig en egen lägenhet, åt mig och min dåvarande partner. Boken kom att påverka min syn på fri sex, på ett sätt som fortfarande förefaller att skiljer sig från många av mina jämngamla - både på ont och gott. I den lägenheten studerade vi, tillsammans, Kärlekens nöjen av Alex Comfort - även om vi utelämnade de mer avancerade kapitlen.
Hösten 2018, blev mitt intresse för En lättfotad kvinna inte mindre när jag läst bokens baksidestext:
Innan jag fyller 67 – i mars nästa år – skulle jag vilja ha massor av sex med en man jag tycker om. Om du vill prata innan funkar Trollope för mig.
1999 satte författarinnan in ovanstående kontaktannons i den amerikanska tidskriften The New York Review of Books. I sin bok berättar hon om bakgrunden och om vad som sedan hände. (Eller, kanske snarare, vad som inte hände.)
Enligt det amerikanska förlaget orsakade boken ett ramaskri i USA, 2003. När den kom ut på svenska, 2006, konstaterade Helena Ehnbom i [Dagens bok] :
... det är svårt att uppbåda någon större form av intresse för en bok vars största poäng är att författaren har fyllt sextio och fortfarande har sex.
Uppenbarligen kan en bok läsas och uppfattas på mer än ett sätt — beroende på vem som läser den.